...kvar tills freedomen är över. Skolan börjar. Jag vet inte hur jag ska orka med skolan, men på något sett måste jag. Jag måste börja gå till skolan, jag måste börja ta tag i skiten, måste. Men motivationen? Det finns ingen. Hade jag haft något project under tiden, typ inreda vårt nya hus (?) så hade det kanske gått. Men nu kanske det inte blir något av det heller? Det kommer sluta med att jag ligger i sängen hela året i stället, precis som föregående. 

 

Jag måste ha något att se fram emot. Något att pusha mig själv för. Går jag inte till skolan blir det inget av det. Jag fick hotet att om jag inte skötte skolan får jag inte hänga med utomlands i år. Men det räcker inte. Jag behöver något mer, något bättre att pusha mig. 

 

En egen lägenhet? Ja tack. En enkel 1a, som jag får städa helt själv. Utan att någon annan lägger sig i, utan att någon annan strör sina saker runt omkring. Som jag får göra vad jag vill i. Då hade det varit värt att gå till skolan, om jag hade fått den lilla chansen, att få mitt egna space. SYND att jag inte är 18 år eller att jag har råd, annars hade jag flyttat på studs. Tänk vilken känsla, mitt egna space. Mitt egna space med en spis och ett kylskåp. GRYMT.

 

Drömma går la? Får la fortsätta se fram emot student dagen i 3an. Sista dagen i skolan och sista dagen i Sverige, förhoppningsvis. Det är något jag inte kommer låta glida mig ur händerna.

 

Jag älskar Sverige, jag älskar alla människor här. Men vädret? Jag klarar inte av kylan, det går inte. Farar redan nu över vintern. Kommer jag överleva? Jag vet att jag kommer det, men just nu känns det väldigt långt borta faktiskt.

 

Men till sista frågan, vad i sjutton snackar jag om? Har inget vettigt att säga, bara några tankar som ligger bakom näthinnan en tisdagkväll som denna. Soooo, här säger jag punkt.

 

So long gay boys