Ibland får jag för mig att sakna mitt gamla rum faktiskt. Sakna att inte kunna nudda golvet, känslan att jag hittar bland all skit men ingen annan, känslan att bländas av den hemska oranga färgen. Grejen att kunna räkna alla hjärtan på väggarna så man senare kan somna. Det fanns över 887 hjärtan, jag somnade efter det talet varje gång.