I'm not proud.

Publicerad: 2012-06-07 i vardagen
 
Min stolthet? Var försvann den i allt detta?

Jag har gjort dumma saker, i have. Men om jag ångrar det riktigt mycket, försvinner det då?
Glömmer alla bort det? Är det ingen som tänker på det längre?

Sjukhuset igår. Jag ringde dit och frågade om jag behövde komma in, han sa ja. So, there I went. Dock fick jag bara goda besked, tack och lov. Men ilskan kunde inte bli större. Dom fick mig att åka dit helt i onödan, fick mig att vara med om den värsta bilresan i mitt liv för att säga att allt är ok? Helt fucking waste.

Idag har jag varit hemma för att jag inte mådde bättre. Legat i sängen hela dagen med hinken bredvid mig och sovit. Men nu den senaste timmen så har det mesta släppt, så förhoppningsvis blir det studenten i morgon om det inte kommer tillbaka under natten.

Jag känner just nu bara för att må bättre så jag kan umgås med mina vänner, och tro det eller ej, gå till skolan. Tror jag inte sagt det på måååånga år. Anyway, nu när jag inte är spyfärdig längre så ska jag försöka skriva klart min sista uppsats detta året. Om jag orkar? yeye enough.


Jag vet inte om jag borde skrivit detta inlägget men watta crap, who cares?
Kände att jag ville skriva av mig lite and so I did.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback