confession.

Publicerad: 2012-03-24 i vardagen
 
Jag har en otrolig personrädsla. Det var tydligen inte många som visste det, så tänkte ta det nu. I hela mitt liv så har jag varit rädd för att vara omkring mycket folk och ha människor nära mig. Inte phsykiskt utan fysiskt. Är jag i ett rum packat med människor så måste jag gå ut eller hänger än människa mig över axeln eller liknande så kan jag få ett ryck och slå den i ansiktet eller något.

Det värsta är att jag inte bara är rädd för okända människor. Mina närmaste vänner får jag också panik om dom kommer för nära. Vissa dagar är bättre och vissa sämre, ibland kan jag inte ens krama dom. Ibland kan jag knappt krama min egna mamma och det känns ju inte asbra.

Dock har jag en smula lättare att vara nära killar än tjejer, vet inte varför men så är det. Jag antar att det är för att jag känner mig tryggare i pojkars sällskap eller något i den stilen.

Anyway, ska sluta prata nu innan jag säger något jag kommer ångra. tack för mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback