Invisible tears are the hardest to wipe away

Publicerad: 2013-03-19 i vardagen
 
Jag mår verkligen inte bra. Jag visste att denna tiden skulle komma. Jag har varit på topp i några månader, inte ens varit nära kanten på djupet. Nu så glider jag sakta neråt, och jag vet inte vad jag ska göra för att stoppa det. Jag vet inte vad det är som får mig att må dåligt, men något är det och jag kan som sagt inte sätta fingret på vad. Jag vill helst bara ligga hemma i min säng och inte röra mig. Min bihåleinflammation bidrar nog lite till detta, men det är verkligen inte allt. Jag tror jag tryckt bort alla tankarna just för att jag haft så mycket att tänka på den senaste tiden, både min 18års dag och mitt körkort. Nu när allt ståhej har lagt sig så kryper jag ihop mer och mer och vill helst inte släppa in någon. Jag vill helst bara ta mitt pick och pack och dra till solen i en vecka, bara en ynka vecka bort från allt, ta nya tag, försöka hitta tillbaka till den glada sidan i mig igen. Jag vet att den inte är långt bort, jag måste bara hitta tillbaka till den igen. Hitta det som tynger mig och trycka bort det så lyckan får plats i mig igen. I detta tillfället förlitar jag mig helt på gud, jag litar helt på att han ska bära mig upp till toppen igen. Jag lägger mitt liv i hans händer. Och jag ber verkligen att han ska visa än en gång att han är den gud jag en gång började tro på, att han är samma goda gud som hjälpt mig innan.
Gud är god.
 

Kommentarer
Postat av: irene

Du står på min bönelista,håll ut, det vänder snart,
mycket snart. Det är väldigt mycket jesusenergier
bland oss och som vill hjälpa oss på alla sätt. Vi
har blivit känsligare och mer hörsamma för Hans
energier, vi blir hörsammare och öppnar våra hjärtan. Gud välsignar och hjälper dej. Kram

2013-03-19 @ 19:18:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback