And there've been days when I've walked away

Publicerad: 2013-04-14 i my thoughts
 
Jag fick en plötslig längtan. En plötslig längtan att skriva, att få ner mina tankar, mina känslor i ord. Med Michael W. Smith i öronen och fötterna i ett varmt bad. Ikväll är tankarna på fel ställen igen, på ställen som jag förbjöd för längesen. Tyvärr så har mina tankar en tendens att göra olovliga saker, som i detta fallet, sväva iväg, långt bort. Långt bort mot mörkare platser. Till platser jag helst inte vill veta av.
 
Jag försöker, jag försöker verkligen att hålla tankarna på rätt ställen. Men kvällar som denna kan jag inte kontrollera dem. Jag kan inte heller kontrollera mina känslor. De svävar bort mot samma mörka plats som mina tankar, samma förbjudna plats. 
 
En mörk vävnad har lagts om mitt hjärta, en hård vävnad, hårdare än sten. De mörka, onda tankarna har gjort detta mot mitt dåvarande fina, sköra hjärta, oskuldsfulla hjärta som de en gång var. Dagar som dessa har jag en enda liten, obetydlig önskan. Att de hårda skal som omfamnar mitt hjärta, ska brista. Att hjärtat ska bulta så skraftigt att det spricker. Att de hårda skalet runt om mitt härta ska gå i tusen små obetydliga skärvor. Skärvor som sedan går att sopa ihop, läggas i en påse, som sedan kan skeppas bort med nästa skepp över atlanten.
 
Jag önskar att någon, en enda liten obetydlig människa ska komma in i mitt liv och förändra det. Att en person som kanske är obetydlig för någon annan, ska någon gång kunna betyda mer än världen för mig. Att denna enstaka individ ska kunna beröra mitt iskalla inre, att denna enstaka varelse ska kunna få mig att öppna något i mig som inte kunnat nås tidigare, men som finns där, någonstans.
 
Min enda önskan ikväll är att jag någon gång ska få uppleva riktig kärlek, en klyscha, jag vett. En gång, åtminstånde en gång i livet bör man få uppleva det. Det kanske inte är idag för mig, min tid kanske inte är inne ännu. Men kanske i morgon? Eller nästa år? Eller kanske om flera decennier. Men när den dagen väl kommer, så kommer jag att ta vara på den, ta vara på den lilla tid, kanske enda tid mitt hjärta kommer att vara utblottat, blottat för världen. Naket utan sitt skal som skyddar det. När den tiden kommer, så önskar jag att det är någon, någon som tar hand om det lilla sköra hjärtat som finns inom mig.
 
En kväll som denna vill jag helst inte vara en del av min kropp, min själ vill inte vara en del av denna avskyvärda varelse jag egentligen är, min själ vill bort från dessa mörka tankar som finns inuti denna skapelses huvud, den vill bort från det som finns innanför pannbenet på denna hemska individ.
 
Men någon gång, någon gång hoppas jag att denna fruktansvärda människa ska bli mänsklig, inte bara på utsidan.
 
"I know you're there, I can't see you, I can't feel you, I can't touch you, but I know you're there."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback