Min mapp börjar fyllas, fyllas med onödiga texter om mitt överskattade liv. Dags för rensning snart? Nja, jag vet inte, känns som om mitt hjärta sitter i den mappen. Som om det slets ut första gången jag sparade ett dokument i den, som om mitt hjärta är där istället för inuti min kropp. Om jag hade raderat alla texter, alla meningslösa ord, men samtidigt så meningsfulla, så känns det på något sätt som om mitt hjärta hade försvunnit. Är det värt det?

 

Att veta att de bara ligger där, i en mapp på min dator, gör att jag känner mig så naken, exposed för världen, som om vem som helst kan läsa dom. Det ger mig en dålig känsla, en känsla som tynger mig. Men samtidigt, vill jag inte ta bort dem, jag vill minnas, jag vill komma ihåg och någon dag, någon dag vill jag skriva en bok av de. Någon dag när jag är redo, redo att blotta mitt meningslösa liv för världen.