Ännu en gång är jag tillbaka i skrivandets hetta. Det är som en dragningskraft, starkare än jordens. Vad är det för något mitt huvud så gärna vill få ut i ord? Jag vet inte, ett mysterium. Jag sätter mig bakom skärmen, ännu en gång, i ett tappert försök att förstå min hjärna. Ångest, ångest över att ha en oskriven bok framför mig. En bok med blanka sidor, sidor som bara väntar på att fyllas med ord. Vilka ord? Fina, stötande, oroväckande, hårda, elaka, känslosamma eller kanske bara enkla ord utan betydelse? Men vad är då meningen? Vad är meningen med att skriva om det inte ska betyda någonting? Finns det någon mening med det eller är meningen att det inte finns någon mening? Man skriver för att få ut sina känslor. Men, även för att beröra folk. Lyckas jag? Jag vet inte. Är det viktigt? Ja. Att skriva utan att beröra är som att kyssas utan känslor. Bara en massa saliv, bara en massa ord.